Valår!

Ibland kan livet vara ganska trassligt.

Ibland kan det kännas som att det är det mest hela tiden och jag är benägen att hålla med. :)
I dag har jag en tacksamhetsdag!
Mest till mig själv för det finns inte så många andra att vara tacksamma för just idag men annars kan man göra listor.

Jag gillar listor, så som jag gillar lagar/regler.
Då vet man vad man ska förhålla sig till och sen ser man också vad och hur man kan slingra sig undan.
Gör alltid en sommar listan. Den håller ju sällan och har det gått tillräckligt länge så är det ju inte ens nån ide att göra det som står där för då har man ju reviderat det mesta.

Ändå kul med listor och regler.
Vissa regler är viktigare än andra.
Jag är en rätt ska vara rätt människa.

Jag är glad och stolt över att jag vann målet mot PT. (piteå-tidningen)
Inte mest för min egen skull, jag får ingenting för det. Jag har redan genomgått det som ingen bör ha gjort.
Jag gick dit den dagen 2 juli 2013, på PT för att tala om att det var INTE ok att skriva så som de gjorde.
Skadan var redan skedd för min egen del men jag gick dit för att tala om att det är Galet att skriva så.
I detta skede var jag av allt som hänt och då... detta på köpet i totalt upplösningstillstånd men jag gick dit och sa vad jag tyckte och förklarade att jag är här för att....
Jag sa att de skulle vara Väldigt glada att det inte hänt exempelvis min egen dotter (eller för den delen den mannen som satt framför mig, hans dotter)för då skulle jag inte ha varit så glad så som jag var denna dag/stund.
Hade det hänt hans hade det aldrig skrivits om det skulle jag tro.
Jag är gammal nog att klara skiten men fan om det vart en ung jänta i dagens samhälle.... ???

I vilket fall som helst så vann jag för att jag hade verkligen RÄTT!

(så lite ironiskt så tänkte jag söka sommarjobb på tidningen i sommar)

Jag har också rätt att välja en massa saker.
Trots min rätt att välja är det inte alltid lätt att göra det. För rätt och möjlighet är inte riktigt samma sak.
Men jag förbehåller mig rätten till möjligheten att göra det bästa jag kan, såsom jag vill att alla andra åxå ska göra.

Men hoppsan det är nu det blir lite knivigt.
Det är nu det blir liiiite svårare..... för om jag väljer det som känns rätt för stunden då kraxar kråkorna KRAAAA   KRRAAAA!!!!!
Om jag väljer att hålla kråkorna tysta, så kväver jag mig själv!
Jag vill inte be alla fara å flyga men jag vill kunna ge mig själv möjligheten att flyga.
OM det så bara är för den dagen som vinden bär, då har jag iallafall flugit medans alla andra kråkor har kraxat!

Så ...så länge jag kan välja kommer jag att välja .... SOM JAG VILL!
Jag kommer sällan att göra som alla andra... jag kommer sällan att välja det de flesta tycker att jag ska göra.
Men det är JAG!
Och jag väljer mig själv iår!
Jag är valbar i mitt eget liv och jag väljer mig själv!

Nu och förr och nu igen!

Idag har på egen begäran och önskan följt med Stefan B Andersson och Leif Lidman till Långträsks flyktinganläggning.
Jag ville göra mig en egen uppfattning av de som bor där och hur dom bor.
Som med allting annat så hör man ju alltid en massa saker om både personer och myndigheter osv.

Det som slår mig är att jag tänker tillbaka på min egen uppväxt och det är ju inte så länge sedan men ändå väldigt länge sedan om man ser hur samhället har utvecklats idag.
Jag växte upp i byn Lillpite, en bondeby som så många andra i Piteå på den tiden.
Jag fick vara på skördedagis trots att mina egna föräldrar inte var bönder. De flesta av oss barn i byn fanns där.
Alla kände varandra och man såg efter varandra, alla tilläts att finnas för den man var.
Man fick vetskap och kunskap om BF;arn =Byfånen!
Han hade sitt berättigande som alla andra.
Ola körde omkring på sin moped och gjorde ingen förnär.
Han började alltid sina samtal med: Ba-ba-ba-ba-bara för att i sku säj.......

Bardalla ja han kunde komma in mitt i natten, kalasfull och rota i kylskåpen men far skickade hem honom som det naturligaste saken i världen. Inga hårda ord varken då eller sen.
Vuxna och barn fanns i samklang och man fostrade varandras barn hur naturligt som helst.
Det var naturligt att man hjälptes åt på den tiden och man behövde varandra.

Sen har vår utveckling gått framåt????
Ja materialistiskt sett må så vara men ack vad vi har förlorat på vägen!

Nu står Piteå kommun inför som en av de sista kommuner i Sverige med att ta emot asylsökande personer från våran krigsdrabbade värld.
Och jag skulle önska att vi ville ta vårat medmänskliga ansvar att ge utav OSS till dem.
För dom kommer NU från det som vi hade förr.
Dom har fortfarande i sitt leverne det vi levde förr. Där man hade stora familjer, där man tog hand om varandra i generationer och hjälptes åt för att det behövdes.

Vad är den känslan och gemenskapen som en familj/släkt och by gentemot en liten lägenhet och mat för dagen, utan att kunna språket, seden och -25?

Vi,vi åker hemskt gärna på charter resor för vi känner oss trygga med det, där finns guide och ordnade turer.
Det vore lite tokigt att åka till Africa med en karta över Svensbyn!
Den stämmer inte riktigt.
Men om DU skulle åka till Africa med en karta över Svensbyn och du börjar inse att.................... Nämen Hoppsan, det här funkar inte.

Hur skulle du vilja bli bemött?

De här människorna kommer från en bombad karta och vem kan ge dem en ny?
JO VI!
"Dom" är här av sin anledning och vi finns också av en anledning. Som förr i världen *host* för det var ju inte såååå länge sedan, så hjälptes vi åt att ta hand om varandra för att vi ville att alla skulle få plats och vi ville att ALLA skulle fungera tillsammans med oss.
För då blev vi alla ett VI!

Och VI tyckte om det VI skapade tillsammans!

Shit va bra skrivet av mig, jag är fan rörd!
Men jag menar varje ord från hela mitt hjärta!


KÄRLEK TILL OSS!

Paniken!

En helt vanlig dag.
Sov mest hela dagen bara för att jag kan och om man somnar sent måste man sova igen det man inte hann innan.
Enkelt!
En ledig dag med andra ord och planerat att åka in till stan och Korpen för träning innan kvällsmötet.
Laddad och taggad, hade ju hittat ett mindre fult par träningsbyxor. Som om det nu skulle ha någon egentlig betydelse men ändå.
Väl på plats tillsammans med min träningskumpan Mathilda så går vi till omklädningsrummet.
Där inne finns knappt lediga klädskåp eller syre men en jävla massa kvinns.
Dom var överallt. Dom tog upp all plats.
Jag börjar svettas fast jag inte ens kommit ut i gymet.... och vips har jag flytt med Mathilda i hasorna och befann mig på Nämen!!!
Ekbergs konditori!
Ha dö hort!!!!
Vips blev ett pass på gymet en landgång på Ekbergs.
Inte dåligt på sitt sätt.

Känns ändå ok.....

Måste börja planera bättre med andra ord. Och jag planerar en massa saker hela tiden.
Speciellt då jag ska sova då håller jag föreläsningar och föredrag. Det är jätte bra sådana.
Annars planerar jag åxå det som ska hända lite mer konkret.
Måste ske en del väldigt snart på många plan annars går det åt skogen men jag tror på att det ska gå vägen ;)
Hur vore det annars om man trodde att det skulle gå åt helvete?
Nääää hä kom å bli siii bra!

Välmående!

Vars är världen på väg frågar vi oss?

Men vars är du och jag på väg?
Samhället traskar iväg som en skördemaskin men va fasen skördar vi?

Vi begriper inte ens själva vad det är som händer. En massa frågor som studsar emellan oss hela tiden.
Jag skulle kunna skriva varje dag om en massa saker som händer men jag låter bli för det känns lite hopplöst på nåt sätt.

Samhället barkar iväg till något som ingen av oss vill ha.
Varför tillåter vi då det att ske?
Vi är hatiska, fördomsfulla och ignoranta!
Vi fattar inte längre vad som är relevant, vad som är vettigt, vad som är livet.

När ska vi förstå att snälla ord gör susen eller att vi är ett vi?
Att du som jag behöver ett oss!

Jag tror att ett problem är att vi har slutat fråga ....
Vi tror att vi vet allt redan. Vi kommer aldrig att veta allt ....så fortsätt att fråga, säger jag bara!
För om vi inte frågar har vi ju bara vårat eget svar och det är ju bra om man är totalt ensam och vem är det?

När jag vill leva fullt ut ... har jag en massa saker jag vill att mitt liv ska innehålla.
Det är jag fast bestämt att alla andra åxå vill.
När vi lever finns inte allt av många olika anledningar.
Belive me been there done that.
Vi är olika, vi vill olika, vi har olika önskningar av livet och dess innehåll.

Men en sak är jag helt övertygad om att vi vill och behöver närhet.
Närhet i olika former ja!
Vi är alla formade på olika sätt.
Men oavsett hur vi är uppvuxna, sk formade och hur vi har (tror vi) format vårt liv behöver vi mer eller mindre bekräftelse.
Vi behöver kramar, vi behöver närhet till andra människor, vi behöver samhörighet.
Det gör oss till goa glada medmänniskor.
Vi kan ge det till oss alla.
Vare sig vi är familj eller inte.

Men Sverige har blivit kallt.

Vi har blivit ett jag land.
Sverige har blivit ett WOW så bra .... pappers land!
Det funkar i pappret men inte med oss som människor.
Vi är inte annars än de som bor nån annanstans.
Jå vi har det bättre å vi förstår på vårt sätt.... varför är det då så svårt att låta de som kommer hit hjälpa dom att förstå det vi gör och det vi förstår?
Varför har vi så svårt att förstå dom?

Nu är det ju så att vi har valt våra politiker att bestämma och dom har bestämt att vi ska te emot dessa människor.
Kan vi som medborgare hjälpa till då så att vi slipper tycka att dom är stjiitaas?
Kan vi hjälpa dom att lära sig vad som är ok här å inte?
Har du och jag ett samhällsansvar utifrån den  folkvalda regeringen oavsett vilken det är?
Har du och jag ett ansvar att ge alla som vi vill ska ha ett bra liv en kram?

Jag kommer alltid att kämpa för det som är rätt.
Jag tycker it ens om kramar hit och dit men Vi måste kramas mer!

surhetsgrader.

Apelsiner och mandariner är i dessa tider underbart söta och goda.Men för mig är dom surare än lime.
Jag ...jag vill inte verka gnällig och otacksam, nä då inte!
Jag vill verkligen visa min tacksamhet inför speciellt denna fanatiska tid.
När ni nu har gått å lagt er alla, tidigare eller senare än andra.
Då sitter jag här och kan inte förströ mig med eders härliga humor och underbara babbel.
Då finner jag mig till att det är minst och inte i metrar räknat till sängen utan en miljoners frågor och enligt hur jag tänker miljarders svar bort till att ta mig dit.
Än en gång ... jag skriver INTE för att klaga, det här är en verklighet.
Jag har skrivit i min söta FB status hur jag sovit i så där 6 veckor, nu har jag mardrömmar. Inga vilka mardrömmar som helst ...... dom är korta små snuttar som repeterar sig hela tiden i timmar.
Satan så arg och irri man kan bli .

Förr kunde jag distrahera hjärnan med musik från radion. Nu funkar det en gång var 14 dag.
Förr kunde jag sätta på Tv:n och somna direkt, nu ser jag ut som om jag har 2 glödlampor i ögonhålorna efter 4-5-6 timmar ibland.

Nej jag är inte trött för att det är mörkt ....årstiden... nej!
Jag är egentligen inte trött alls, det är det som är det roliga.
Jag gör det jag måste men jag skulle vilja måsta mer!

Jag saknar Järnet!
Jag saknar när det är fullt upp.
Jag saknar allt som gör livet värt att leva, allt som är förbannat besvärligt. Saknar krigen!
När en soldat inga uppdrag längre har ........... !?!!


JA jag vet att jag har en massa kärlek omkring mig, att det finns en hel del att kämpa för och att det finns en framtid.
Men gott folk .... det finns så många lager av livet har att ge.
Man kan ha det bästa av det mesta men ändå lida. Och nånstans tror jag att det är människans lott att ha det så i olika former.

Vi får vad vi klarar av!
Då säger jag som många tänker.
Så dräp mig, skjut mig här och nu!

Skulle ändå inte ens vilja prova räkmackans liv, ja inte för en sekund.

För med all min smärta kan jag leva mig in i det mesta och med det kan jag ge mer än andra.
Å tro det eller ej hur ont det gör i mig desto mer kan jag ge till andra.

God Jul och Kärlek är att ge av dig själv, din tid och ditt liv.

Vi behöver varandra alltid!

<3

back in buisness kan man väl säga!

Efter många om och men har jag hittat tillbaka till mig blogg.
Wow liksom...... jag har letat förr och inte hittat igen den men nu gick det som en dans nästan.
Vilket ju bara kan tyda på en sak att det är dags att  skriva igen.
Eftersom jag fått beskyllningar att ta för stor plats på FB, när jag skriver mina status uppdateringar så kan ju då detta vara ett ypperligt tillfälle att låta de intresserade av vad som händer i mitt relativt innehållslösa liv ta del av det.
För även om man nu inte gör så mycket kan det finnas en hel del att både skriva och läsa om här i världen.
Min värld och din värld och allas våran värld.

Min lilla värld består just nu av att sova, sova, jobba lite och sova igen.
Så roligt tycker jag att det är att vara vaken!
Min värld består av att överleva varje dag utan att bli fly förbannad på de som har det så förbannat bra utan att veta om det!
Jag har levt ett tag och vet att allt har sin tid. Fan vad jag hatar tiden!
Jag hatar att vänta.
Jag hatar verkligen att vänta. För just nu vet jag inte vad jag väntar på och det är ännu värre. Vi människor har egentligen bara gjort EN uppfinning och det är tiden.
Och fast jag själv inte anser att tiden finns så måste jag infinna mig i den mänskliga uppfinningen av TIDEN.
Jag beundrar de människor som kan ta vara på tiden, utnyttja tiden fast det är egentligen ett nyttjande av livet.
Livet är så spännande i sig.
Livet levererar hela tiden en massa braiga saker och en massa onödiga saker kan man tycka men uppenbarligen är det så att vi ska ha dom. Inte förrän vi fått tillräckligt med skit så fattar vi vad som är bra för oss. Förhoppningsvis har vi då tid kvar att göra något åt det.

Vem är då jag i denna tid just nu?

Rent faktiskt... Väntar... hmm... jag på besked från 3 förlag om de vill ge ut min bok som jag skrivit.
Ett har redan sagt nej.
Om ingen av de kvarvarande vill, gör jag en bok i alla fall.
Tjurig som jag är så gör jag som jag vill.

Annars gör jag ingenting känns det som. Som jag skrev ovan jag sover bort verkligheten eftersom jag inte har det jag vill ha i min vardag.
Jag väljer att sova bort det för att jag kan inte pådyvla mig själv i andras liv, det är mot min natur.
Jag förstår att många tror att jag har fullt upp men det har jag it.
Fullt upp med att sova och det är en värld jag kan göra allt jag någonsin vill i, så det är tacknämligt men inte riktigt rättvist för mig.
Anser att jag har så mycket mer att ge men ok kanske inte just nu.
Jag söker inte sympati för 5 öre, som någon sa.... vi väljer själva (=skyll dig själv) och jag håller med.
Ibland kan vi ändå inte riktigt styra över vad som händer men att vi förtjänar  vad vi får.
Så det gäller att tänka och välja rätt.
Det är fan inte lätt men vem har sagt att det ska vara lätt?

Men är det lätt så är det rätt
och är det rätt så är det lätt // Kay Pollack

<3 till världen och <3 till mig.

fascination .....

Det ordet stavas inte så för mig men får ge mig.

Vill ha ett H med men men ....

Jag är mitt uppe i ett schok av studier just nu och kan inte sluta.

Intresserar mig för de så kallade disorders som finns i vår herres hage.

Har tänkt wow, shit och neeeeeeeej för fan men jooo !!!

Har googlat, beställt en bok och mailat till doktorander och forskare. Sett filmer på youtube och hmm ja det har jag ....diagnoserat allt o alla inklusive mig själv.

Jobbar ju som pers ass...... jag behöver lära mig saker och ting .......men ibland undrar jag om det vore bättre att vara lengrädde och inte veta så mkt.

Jag är satans tacksam över min tankeverksamhet inte frågan om annat men än en gång ...ibland så känns det som överkurs att ha den.

Till vilken nytta?

Samtidigt som jag verkligen vill göra nytta. Men för vem ?

Jag ville ju bara ha ett lugnt och fridfullt liv och ju mer jag strävar efter det verkar det komma längre o längre bort.

Förstår mig på men blir samtidigt förvirrad av samma sak. Oj vad jag vill mycket men samtidigt lägga ner. Blir fullkomligt twerr kan man säga.

i vaal gaaaln reint ut sagt.

Är det för mycket begärt tänker jag?

Begär jag för mycket?

Nej jag tror it jag gör det egentligen så då är det bara att streta på då, mot målet, mot livets övertygelse.

Trött men fortfarande övertygad!