Har börjat läsa en bok: Elva minuter av Paulo Coelho.

Vilken fantastisk bok, länge sedan jag läste men nu när jag ska bli litterär igen kan jag bli det åt båda hållen tänkte jag.

Jag ska ge mig hän åt denna verklighetsflykt istället för att grubbla ihjäl mig på sånt jag uppenbarligen inte kan bemästra för tillfället.

Trodde att jag var på rätta vägen kommen tills jag insåg hur bräckligt allt kan vara. Att ha allt men ändå inte kan förgöra vilken sund människa som helst.

Även om jag har min övertygelse att med tro, hopp och kärlek kan allt gå, så misströstar jag av samma anledning och inser att det är inte alls sant alla gånger. Det är så mycket mer som spelar in. Fast envis som jag är så finns det kvar allt vad jag tror på och känner för.

För hur skulle det gå om man gav upp all tro ? Vad finns då kvar .... det räcker inte med hopp och kärlek enbart.

Lika lite som kärlek är allenarådande och övervinner allt för det gör det fan inte. Om man inte säger att Kärleken består men föremålen växlar men det är ju liksom en annan sak. Eller ?

Det beror hur mycket man ska bena upp det hela, vinkla det, för och emot......

Jag har bestämt mig! Hoppas att tron till kärleken vinner !