puff, puff och så lite puff!

Ja är det inte i det ena diket så är det i det andra.

Det ska nu puffas med läpparna mest hela tiden.

Stackars sate som inte kan växa upp och ta sitt ansvar.

Varför måste en del vara 5 år hela livet?

Det kan ju vara kul om det är roligt men som en tjurig skitunge då kan man hålla sig för skratt.

Nästan så jag skulle vilja säga att ett kok stryk har ingen dött av men missförstå mig rätt.

Det mest förtjusande i kråksången är att jag är ärligt förvånad, fast jag alltid sagt att man ska aldrig sluta förvåna sig.

Och det sjuka är att jag vill inte ta mina egna råd och förmodligen ingen annans heller.

Lämna mig för fan bara ifred = eller gör som vanligt!

Vill skratta och gråta samtidigt då det skrivs på tex. fejan att den som är stark är den som mest sensetive.... JAAHAA OCH ?

som om nån bryr sig? Ja man nickar igen kännande och tänker på sig själv el andra... ja men sen då?

Det är som med sorg....... Det talas om sorg men då den drabbas oss vad gör vi då?

Själv grottar vi oss medans en del gottar sig och andra flyr.

Rädsla!

Allt handlar om rädsla.

Hur vi hanterar den. Hur vi känner den. Hur vi låter den rida oss eller hur vi låter den regera oss.

Rädsla för att misslyckas inför våra egna förhoppningar och föreställningar, våra egna löften till främst oss själva.

Men även andra och hur ska den och den se oss ?

Rädsla för att sticka ut, att inte synas, rädslor i det oändliga.

Och för att it tala om de som säger att JAG ÄR INTE RÄDD FÖR NÅT !

men cocoooo!"

vars är den människan på väg? Ingen självinsikt alls skulle jag vilja säga då.

Rädsla i liten skala kan vara nog så sund men sen då?

Jag är inte heller rädd, jag är mest förbannad så med andra ord så vet jag inte heller vars fan jag är på väg?!?

Vad jag vet är att jag har gjort mitt bästa och lite till så tänker inte stånga mig blodig.

Just be aware that i never give up what so ever!