fascination .....

Det ordet stavas inte så för mig men får ge mig.

Vill ha ett H med men men ....

Jag är mitt uppe i ett schok av studier just nu och kan inte sluta.

Intresserar mig för de så kallade disorders som finns i vår herres hage.

Har tänkt wow, shit och neeeeeeeej för fan men jooo !!!

Har googlat, beställt en bok och mailat till doktorander och forskare. Sett filmer på youtube och hmm ja det har jag ....diagnoserat allt o alla inklusive mig själv.

Jobbar ju som pers ass...... jag behöver lära mig saker och ting .......men ibland undrar jag om det vore bättre att vara lengrädde och inte veta så mkt.

Jag är satans tacksam över min tankeverksamhet inte frågan om annat men än en gång ...ibland så känns det som överkurs att ha den.

Till vilken nytta?

Samtidigt som jag verkligen vill göra nytta. Men för vem ?

Jag ville ju bara ha ett lugnt och fridfullt liv och ju mer jag strävar efter det verkar det komma längre o längre bort.

Förstår mig på men blir samtidigt förvirrad av samma sak. Oj vad jag vill mycket men samtidigt lägga ner. Blir fullkomligt twerr kan man säga.

i vaal gaaaln reint ut sagt.

Är det för mycket begärt tänker jag?

Begär jag för mycket?

Nej jag tror it jag gör det egentligen så då är det bara att streta på då, mot målet, mot livets övertygelse.

Trött men fortfarande övertygad!