ältar och ältar.

Jag kan inte sova, jag ältar och rannsakar mig själv.

Om jag visste vad jag skulle ta mig till skulle jag göra det.

Nu står jag på tunn tunn is och väntar på om det ska frysa till el smälta och jag måste simma för mitt liv eller om vattnet skall omfamna mig i mjuka fina rörelser.

Mitt liv har tagit en vändning som jag aldrig kunde drömma om.

Stora drömmar och planer var och är gjorda.

Och nu ?

Inte betrodd utan smädad och lämnad till ett svart och svår andat tillstånd.

Anklagad för sådant jag inte förstått mig gjort fel, dömd för detsamma.

Allt jag vill är att vara den jag är och till och med bättre än så. Lagt ner mer resurser än jag har för att göra det bästa.

Varför skulle mitt älskade varför göra mig till åtlöje och dräpa det jag tror på ?

Varför räcker inte längre.

Varför är död!

Varför är tyst och onåbart.